inlägg nr.5
Gästinlägg
Att tänka på innan du läser texten
Denna text är ej skriven utav mig, utan av en gästbloggare. Jag har dock alla olika sorters tillstånd och befogenheter för att publicera denna rapport skriven av denna individ som jag ej kommer nämna vid namn så låt oss kalla honom för... padex!
Liksom i tidigare rapporter och uppsatser, är namnen som vanligt utbytta.
Substans: 4-ho-MET från prisman
Dos: ca. 45mg (+-5mg), oralt med gelatinkapsel.
Ålder: 19
Kön: man
Vikt: 65kg
Tid: ca. 6h
Beskrivning:
Jag hade sett fram emot ravet i fråga i flera veckor, då jag visste att arrangörerna bakom tidigare gjorde ett väldigt bra jobb. Enligt mig finns det inget bättre än att vara ute och dansa till underbar psy under stjärnorna, och 4-ho-met är en av mina absoluta favoritsubstanser, så en kombination av dessa två intressen kändes givet.
Sagt och gjort, dagen innan festen så mätte jag upp en kapsel med ca. 45mg, det är mycket kan tyckas då en stark tripp brukar sägas vara på ca. 30-35mg, men förra batchen jag hade tror jag var lite svag, för i de doserna kom jag ändå inte så högt på trippskalan, och nu kände jag för att trippa ordentligt!
Dagen efter tänkte jag långsiktigt och hoppade över middagen och åt en ordentlig, sen lunch istället för maximal effekt. Jag kom jag fram till festen vid 22 tiden, och det var ännu bättre än jag föreställt mig - underbara dekorationer, sjuka lasrar, massa UV och mysiga brasor utplacerade. Det var heller inte så mycket folk, så man fick gott om utrymme utan att behöva trängas. Perfekt!
Jag väntade otåligt till midnatt med att ta min lilla kapsel , för jag ville ju att det skulle hålla i sig hela natten, och vid 00.01 svalde jag den med vatten.
00.10
Nu kände jag hur hjärtat började slå hårdare, precis som det brukar - enligt tidigare erfarenheter så visste jag att det nu bara var ca. 30min tills effekterna började komma.
00.20
Redan nu, bara 10min senare, märkte jag hur färgerna började skifta lite smått och jag började få mer slem i halsen - nästan 20min tidigare än alla tidigare gånger mao!
00.30~
Helt plötsligt märker jag hur klumpen i halsen växer, och jag börjar känna hur klumpen av slem vill upp ur halsen. Detta har bara hänt en gång tidigare för mig på ho-met (jag har dock läst att det är ganska vanligt) men då jag avskyr att kräkas fokuserar jag mig till max på musiken och börjar dansa mer intensivt för att försöka undvika att tänka på det. Det fungerar, och ett tag senare har jag glömt bort det helt.
01.00
Nu börjar effekten komma igång ordentligt. Jag märker hur musiken plötsligt låter ännu bättre och hur en känsla av eufori letar sig upp och tar över hela min kropp. Jag mår så BRA! Allt jag tänkt på tidigare under dagen och veckan bara försvinner - jag lever i nuet och nuet är allt som spelar någon roll. Mönstren i marken börjar virvla lite och jag ser hur mönster börjar komma synas.
Jag ser plötsligt hur folk går ifrån tält med ballonger, kollar lite närmare och ser att det är lustgas. Bestämmer mig för att köpa en och testa om det är bra att boosta med.
Sagt och gjort - jag suger i mig nästan hela ballongen, men effekten blev typ som vanligt på lustgas, dvs. Ingen höjdare direkt. Vet inte riktigt vad jag förväntade mig, men något roligare iallafall. Går och ställer mig och dansar igen.
01.30
Effekterna blir bara starkare och starkare - jag märker att min balans har blivit sämre, men jag har fortfarande inga problem med att stå och dansa. Euforin blir ännu starkare och jag är verkligen genuint lycklig där jag står, nästan längst fram, badandes i UV och dansar till underbar psy. Neondekorationerna runt om kring mig sporrar min inspiration och jag slutar ögonen och börjar fantisera - mönstren och figurerna framträder så fort jag sluter ögonen, och jag börjar le stort - fantastiska fraktaler snurrar runt i takt till musiken, och silhuetter som står och dansar börjar synas. Upplevelsen blir så stark att jag hela tiden känner att jag måste öppna ögonen, men varje gång jag gör det saknar jag "min egen värld" som finns bakom mina ögonlock, och stänger de därför direkt igen. Jag vet inte hur länge jag står blundandes och dansar och njuter av det underbara ljusskådespelet i mitt huvud.
En vän, Rosa, drar mig i plötsligt i armen och pekar på en kille som har börjat jonglera med en eldstav - först förstår jag inte vad det är han gör, jag ser bara ett par flygande ljuspunkter, men Rosa drar mig närmare och vi ställer oss och tittar - det är helt fantastiskt och jag fastnar helt i showen! Det går så snabbt att jag inte hinner med, och jag börjar skratta åt att jag är så seg.
Efter ett tag slutar han, och jag känner att jag behöver ytterligare stimulans och går för att sätta mig vid elden med några vänner.
På väg över till chillen så stannar jag och tittar upp emot himlen, och översköljs helt plötsligt med en känsla av oändlighet. Stjärnorna börjar blinka otroligt mycket och jag förlorar kontroll över min kropp totalt! Jag kan inte röra mig, bara stå och stirra upp, helt förlorad i universums mörker. Min kropp förlorar all vikt och det känns som att jag börjar flyta. Inte som att jag flyger uppåt eller något, men jag blir helt insugen mörkret!
Trädkronorna på i kanterna av mitt synfält börjar lysa i neongult och grönt och jag ser hur de lutar sig framåt, mot varandra och mot mitten där jag står. Sträcker sig över stjärnhimlen med sina långa grenar. Upplevelsen känns nästan religiös och övernaturlig!
02.00~
Helt plötsligt stöter en kille till mig i misstag, och jag kan känna och röra min kropp igen. Jag går över och sätter mig hos mina kompisar. Jag försöker prata, men märker att det är svårt som fan att forma orden rätt. Det känns skönt att sitta med lite välbekanta ansikten, och jag tittar ut över marken mot musiken och dansgolvet. Marken pulserar vackert i ett helt färgspektra tillsammans med musiken, och jag ser hur jorden formas till vackra blommor, skapar mönster och fraktaler som rör sig som vågor på ett hav. Allt känns så levande!
Jag blir sittandes bredvid mina kompisar och pratar om ditt och datt. Rosa och Karl börjar peta på mig med grässtrån och fingrar, och trots att jag känner hur saker nuddar huden tar det ett långt tag varje gång innan jag fattar vad det är för något!
Jag sitter länge där på filten, och känner att jag inte riktigt kan kontrollera min kropp. Jag tänker flera gånger att jag ska gå upp och dansa, men jag kan inte förmå kroppen att resa sig. Det är enormt irriterande, men jag är så nöjd där jag sitter. Efter ett tag blir det dock för kallt och jag går och sätter mig närmare elden istället. Där träffar jag ännu fler kompisar, och plötsligt slår det mig att jag inte är säker på hur mycket det märks att jag trippar - jag bestämmer mig för att försöka verka så normal som möjligt, för det sitter trots allt ganska mycket folk runt elden.
Elden... Jag tittar närmare på den och ser hur vacker den faktiskt är! Jag la inte märke till det först, men det ser ut att vara en hel värld inne i brasan! Längst in ser jag en dörr, eller snarare en port som jag får för mig leder in till eld-världen, och jag förstår att jag bara behöver röra den för att få tillträde till den magiska plats som förstås finns där inne. Jag sträcker fram ett finger, men Rosa skriker till slår bort det. Jag försöker några gånger till, men med samma resultat. Jag blir lite irriterad på henne och försöker förklara varför jag måste få peta i den, men hon verkar inte lyssna. (och tur var väl det!)
04.00~
Vi sitter fortfarande vid elden, och det börjar ljusna. Vi bestämmer oss för att det börjar bli dags att röra sig hemåt. Mina effekter har successivt avtagit, men vid 04.00 ser jag fortfarande pulserande mönster och färger, även om det kändes som att mycket av effekten avtog så fort det ljusnade.
Vi går till bussen, och jag hittar Pandan, en av de söta flickorna jag åkte till festen med. Vi bestämmer oss för att det är drygt att sova ensamma, så hon följer med mig hem. Bussarna hem till mig har inte börjat gå än, så vi får gå en halvtimme för att komma till mitt hus, och vi går på en stig igenom ett skogsområde. Det är precis i gryningen, och vi ser (på riktigt)underbara dovhjortar med stora horn, rådjur, ankor och en massa fåglar som precis vaknat.
Jag känner mig fortfarande sådär underbart lycklig och harmonisk, och färgerna är starkare och klarare än vanligt. Pandan är dock på effedrin och verkar inte alls njuta lika mycket som jag, som stannar titt som tätt för att titta ut över sjön och skogen som är vackert höljd i dimma när solens första strålar slår mot trädtopparna. Det är verkligen magiskt och jag känner hur det säkert springer runt en massa tomtar och troll bland buskarna.
Vi kommer hem vid ungefär 05.30 och tar av oss kläderna och ligger och kramar varandra tills vi somnar. Jag känner mig tillfreds, lycklig och harmoniskt inställd till världen. Det sista jag tänker är att det här är en upplevelse jag sent kommer att glömma, och att världen är underbar!
Utvärdering: 8/10
Det var en fantastisk tripp, men jag blev lite sur över att jag inte orkade dansa mer än vad jag gjorde, då jag älskar att dansa och det var trots allt det jag kom dit för att göra, men peaken runt 02.30 och promenaden genom skogen i gryningen var bland det häftigaste jag upplevt någonsin, men nästa gång jag trippar på ett rave ska jag sänka dosen så jag orkar dansa.
Think Pink! (or in this case green)
